Igår var det Halloween. På jobbet var det såklart pådrag. Jag täckte både armar och ben med söndriga nätstrumpbyxor och blev sminkad till zombie av sminköserna på jobbet. Mitt i allting dyker min chef från förra säsongen på HardRock upp. Han smyger till mig sitt visitkort då hans flickvän sedan flera år tillbaka sitter vid ett bord på andra sidan restaurangen och säger till mig att vår facebook-kontakt hade gett honom problem. Vi har inte hörts på ett år och vad jag kommer ihåg var det han som skrev sista mailet. Så, vad vill han? Män har ett otroligt behov av att vara åtråvärda av kvinnor som inte är deras partner. Jag tror att vad den här mannen vill är att ha sitt liv med sin flickvän men ha lite spänning varje gång han kommer till jobbet och har ett nytt mail från den svenska tjejen som han i sina fantasier vill knulla. Ytterligare än gång slås jag av vilka djur vi egentligen är (speciellt männen) och antar att det är så här hela livet kommer vara. Jag är bara 23 år och har redan sett och upplevt otrohetssvek från båda håll.
För 2 år sedan när jag aldrig hade varit kär på riktigt hade jag nog börjat någon slags mailkontakt med honom nu, men idag spyr jag av sättet han igår ställde sig bakom en pelare utom flickvännens synfält för att prata med mig. Spyr!
Så, jag håller mig till mitt djur som också har sina brister men som jag inte vill leva utan. Och även om jag idag ska överraska honom med en väldigt fin present utan anledning alls kommer han kanske en dag i framtiden ge sitt nummer till någon liten servitris. Det är otroligt trist att tänka så men det är livets hårda sanning.