Kvällen då Barcelona säkrade sin La liga vinst hade jag och Jossan spenderat en dag på rygg i Barcelonetas sand. Vi disskuterade en rehab på morgonkvisten men efter en tupplur på den episka gräsplätten i hamnen beslutades att en gratis mojito hos Amanda på Ryans passade fint in i kvällsplanerna. Men först hängde vi i kvällssolen på Starbucks, fyra olika visa-kort provade vi innan 3.9 euro godkändes. Några killkompisar joinade oss på Ryans och på tvn såg vi alla galna katalaner fira vinsten på Plaza Catalunya. Vi ville dit, men det ville inte kravallpolisen så vi fick vända vid stängslen och fortsätta festen hemma hos oss. Efter en timma kom polisen i vanlig ordning och knackade på eftersom att våra keffa grannar antagligen är rörelseförlamade och inte kan knacka på vår dörr och be oss hålla käft utan istället väljer att ringa stadens nödnummer. Min förkärlek till poliser har avtagit en del här och är nu väldigt obefintlig. Polisfan tar ner mig och Jossan på gatan, skriver av Jossans id och visakort-siffror(!). När jag med all rätt ber att få reda på varför han skriver av hennes visakort ger han mig en hård knuff bort från polisbilen! Vissa policias här är såna jävla coños. Katalaner... suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar